Morrissey på Hovet

Strax efter 21 igår kväll vandrade S P Morrissey in på Hovets scen, klädd i kostym och rosa skjorta. Han bugade inför sin publik, i alla riktningar, innan han satte igång att spela en kavalkad av nya och gamla låtar för en lugn och tämligen städad publik. Morrissey är har en ovanligt rutinerad publiknärvaro, och scenvana. Han svarar på tilltal, studerar alla presenter som kastas upp på scenen och sjunger för publiken. Han riktar hela sitt sinne och sin röst mot enstaka personer under specifika textrader, och iscensätter låtens betydelse med handrörelser och mimik. Det är verkligen makalöst att se honom live. Framförandet är lätt värt fem av fem i betyg. Jag har dock aldrig mött en publik som Morrisseys. Inga fyllon, inga knuffare, inga skrikare (och de som skrek fick respons från Mannen), inga "stagedive-are". - lugn, harmoni och samspel. Var det kanske lite väl lugnt? Visst är det att föredra att inte:

• bli knuffad,
• ha någon som kräks på en,
• hålla på att hamna mitt i ett slagsmål över huruvida platsen man står på är "paxad",
• bli berusad av medlyssnarnas alkoholångor,
• få en känga i huvudet,
• bli döv tack vare omgivningens gallskrik efter artistens uppmärksamhet,
• bli mosad nära golvet av en hög 1,90-snubbar som totalt täcker ens synspektra, etc.

...men vart tog engagemanget vägen? Det kändes som om folket framför scenen inte riktigt orkade hoppa, dansa och tjoa. Herr Morrissey frågade t.om. "Are you bored?" till en publik som inte var tillräckligt engagerad eller pigg för att följa hans instruktioner och sjunga med i de mest kända låtarna (som "Girlfriend In A Coma", "How Soon Is Now?" och senaste dängan "You Have Killed Me"). Och ja, det har nog mycket att göra med val av veckodag. Det är svårt att få en fräsch och pigg publik på en söndag. Kanske var det därför han avslutade kalaset med: Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me... (a penny for your dreams, Morrissey)