Fördömda rökare!

Att röka är dåligt, av många skäl. Det vet alla. Man kan få ödesdigra sjukdomar, den dagliga hälsan försämras avsevärt, det luktar illa, det smutsar ner etc. Trots att vi vet det här så finns det väldigt många människor som röker, mer eller mindre varje dag. De flesta rökare vet att det de gör är fel, onyttigt och hälsovådligt. Frågan är därför varför alla icke-rökare anser att de har rätt att döma, läxa upp och bestämma över de som röker?

Även jag som rökare blev väldigt glad när det bestämdes att det skulle bli rökfritt på krogar och restauranter i landet. Det är inte särskilt trevligt eller sympatiskt att sitta och blåsa rök i ansiktet på dem som sitter och äter, är allergiska eller bara tycker att det är otrevligt. Jag har stor förståelse för det.
Men de flesta rökare är hänsynsfulla och går undan när de röker. De blåser över lag inte rök i ansiktet på folk de inte känner. De fimpar inte på folks jackor, eller försöker truga på andra att röka. De är människor som kanske är lite svaga och därav inte vill eller kan sluta röka. Så vem är då icke-rökaren att döma? Varför ska vi behöva höra glåpord, få tillrättavisanden, bli förnedrade och utfrysta?

Det jag anser att samhället glömmer är ett mycket större problem av beroende- och giftart; nämligen alkoholen. Det känns lite som om det här är något som de bestämmande inte riktigt vågar ta tag i. Som om det skulle vara lite för känsligt. Alkohol är synnerligen värre än tobak, på många många plan. Och berusade människor, med beroende eller utan, är något vi alla möts av varje dag - och som också ger ödesdigra skador. Både fysiskt och psykiskt, och inte bara för personen som nyttjar. Hela familjer, relationer, umgängeskretsar, arbeten, samhälle etc. får lida för vad alkoholen gör för inverkan på mer lättmottagliga människor som hamnar i missbruk. Skillnaden är att gällande rökning sätter vi upp spärrar för inköp och nyttjande, medan alkoholen får mer utrymme. Systembolagen har nu längre öppettider (även lördagar), du får dricka alkohol på nästan alla ställen som serverar någon slags mat och det är fullkomligt acceptabelt för människor att gå omkring berusade på staden under kvällstid. Det är bevisat att alkohol gör att människor släpper på spärrarna och till viss del blir mer oprovocerat aggressiva. När började en rökare slåss på öppen gata för att någon knuffade till dem?

När jag gick i skolan hade vi väldigt ofta temadagar om rökning och dess inverkan på människors liv. Vi gick bl a till en utställning som hade en hink med tjära i en monter med texten "så mycket tjära får du i dig under en livstid av rökande". Det var mycket antirökpropagande under hela skoltiden, men jag kan bara minnas en gång som alkoholen och dess faror togs upp. Det var när jag gick i sexan. En polis kom och pratade om hur farlig alkohol kunde vara, visade en film och tog upp flera exempel. FEL! En tolvåring har ännu inte blivit intresserad av att testa att dricka sig berusad. Det här borde ha tagits upp senare under högstadiet eller gymnasiet, när folk omkring började prova. Kanske att det är där man ska börja? Temadagar med skrumplever i en glasmonter, en medlem ur en alkoholismdrabbad familj som håller föredrag eller en läkare/sköterska från alkoholenheten på ett sjukhus som berättar vad som händer med kroppen och hur illa det kan gå. Inte bara diskussioner om alla stackars rökare.

Om man vill ha förändringar i dagens beroendesamhälle måste vi börja någon annanstans än med att släppa på regler för inköp och nyttjande. Svenskar är inte redo att använda alkohol på ett avkopplat sätt. När svenskar dricker alkohol gör dem det så mycket som möjligt, för att det är lite förbjudet och busigt. Inte som på "kontinenten" där ett glas vin till maten var dag är normalt. Vi behöver ett annat slags tänkande. En inlärd mentalitet. Sådant tar lång tid. Och det gäller nog även för rökning. Vi kan inte bara förbjuda och fördöma rökande människor, de vet hur illa det de gör är, och de flesta försöker göra något åt det. Låt oss vara och ta hand om saker som är mer relevanta istället.

Tjejsnack, vecka 17

Läsvanor:
1. Läser du mycket?
Inte så mycket längre. Läste hur mycket som helst när jag var yngre, men nu blir det mest studentlitteratur. Däremot är jag bibliofil, dvs jag älskar böcker.
2. Nämn tre av dina favoritböcker
Förvandlingen - Franz Kafka, Naiv, Super - Erlend Loe, Mästaren och Margarita - Michail Bulgakov
3. Har du någon gång funderat på att skriva själv?
Absolut. Jag har så där en tre böcker på gång i detta nu. Problemet är bara att hitta tid och ro.
4. Är du med i någon bokcirkel/bokklubb?
Eftersom jag har jobbat som bl a skolbibliotekarie har jag t om startat bokcirklar. Men ingen just nu.
5. Köper du oftast pocket eller inbundet?
Bra fråga. Pocket om det är till mig själv, boken är ny och jag har inte läst den än. Inbunden om det är en bok jag läst tidigare, en författare jag absolut gillar och/eller jag vill ställa ut boken i bokhyllan. Bokhyllor är nog det viktigaste och snyggaste man har i sitt hem.

Olika men ändå samma?

Tänk, så hände det till slut. Nynazister och konservativa kristna, hand i hand mot ett bättre land. Det är verkligen bisarrt.

DN skriver idag att "Nazister hotar med aktion mot Pride", och härom dagen stod samma sak fast då var det pingstpastor Åke Green (ni vet, killen som blev fälld för att hålla gudstjänst mot homosexuella) som var arg över att Pride skulle komma till hans hemstad Borgholm.

Är det inte intressant att dessa två ytterst konservativa falanger nu följer samma linje? Kanske ett samarbete är att vänta mellan NSF och Kd? För någon månad sedan hade SVT en dokumentär om Kristdemokraternas inbördeskrig i fråga om pastor Greens uttalande och rättsfall. Är verkligen hets mot folkgrupp något som ett parti med kristna värderingar vill knytas samman med? Undrar vad Jesus säger om det här, Åke...

Bistra fördomstid

I detta nu talas det mycket om fördomar.
En rapport har precis visat att invandrare som grupp får mycket mindre betalt än svenskfödda. Till viss del beror det på att de oftast tvingas ta lågbetalda jobb fast de egentligen är överkvalificerade, på grund av att de inte kan språket lika bra. Men det beror naturligtvis även på att de blir diskrimerade och diskvalificerade från de "bättre" jobben redan vid arbetsintervjun.
Det har också talats om hur invandrare (i synnerhet unga killar) ofta blir diskriminerade på krogen. En ung juridikstuderande kille gjorde ett antal fältstudier som han sedan kunde visa upp i rätten (och i media) för att kunna bevisa sin poäng.

Att vi lever i ett samhälle som diskriminerar och stänger ute vissa grupper är verkligen oroväckande, om än inte särskilt nytt. Men jag tycker även att vi ska ta i beaktande att detta inte enbart gäller invandrare, eller svenskar födda med invandrade föräldrar. Långt ifrån. Detta handlar åter igen om kampen mellan klasserna, och hur den starka klassen har möjlighet att segregera ut den svaga.
Ovanstående exempel gäller lika mycket för den lägre medelklassen, arbetarklassen, de fattiga och kvinnor, samt till viss del anhängare av subkulturer. Dvs människor som står ut från den vita normen av "lagomhet".

Jag oroar mig väldigt mycket för hur mycket värre det kommer att bli om valprognosen är rätt, och de blå vindarna kommer att blåsa upp till storm i september. Jag tänker på det dagligen.

Tjejsnack

Nu har jag så äntligen gått med i tjejsnack, som är en fantastiskt liten följetong där de medverkande listar saker och ting en gång per vecka.
För någon så totalt tokig i listor som jag så är det här grymt.

Jag tänker genast se till att inte ligga efter, så därför kommer här det tjejsnack som varit under året - undertecknat Johanna. Kanske att det är lite fusk, men det är ju så kul med listor.

Vecka 15
Påskpynt:
1. Målar ni ägg hemma hos er till påsk?
Nej, inte längre. Jag tror dock att jag målade något ägg förra året.
2. Äter du mer ägg än vanligt till påsk?
Nej, jag äter lika mycket ägg som alltid. Något i veckan.
3. Går du i kyrkan i påskhelgen?
Nej, det verkar onödigt.
4. Äter du lamm till påsk?
Jag äter inte lamm.
5. Vad betyder påsken för dig, är det en religiös högtid eller en mysig inledning på våren?
För mig innebär påsken att våren snart är här, och är orsak till legitim avkoppling.


Vecka 14
Just nu...
1. Är det något speciellt du längtar efter just nu?
Ja, jag längtar till juni och Barcelona.
2. Hur är vädret hos dig just nu?
Blå himmel och ganska fint.
3. Vilken hemsida kommer du att besöka härnäst?
Candia.se
4. Önskar du att du vore någon annanstans just nu?
Nej, helst inte.
5. Önskar du att du vore någon annan, isåfall, vem?
Det verkar ganska jobbigt att ställa om sig till att vara någon annan, så jag svarar nej där.


Vecka 13
Rent hus:
1. Brukar du göra en grundlig vårstädning?
Nej. Vi städar innan någon kommer och hälsar på.
2. Vem tvättar fönstren hemma hos dig?
Tvättar fönstren? De gånger det har inträffat var det nog D.
3. Vad använder du för medel till golven?
Något som luktar gott. Kanske Ajax, är osäker.
4. Vad är roligast/tråkigast i hushållsarbetet?
Laga mat!
5. Hur ofta tvättar du?
För sällan. En gång i månaden kanske. Svårt att få tider här.


Vecka 12
Favoritplatser:
1. Vilken är din favoritplats i din stad?
Djurgården är otroligt vacker på sommaren och våren.
2. I ditt hemland?
Det måste vara vid en bäck nere i en sänka i Östergötland, där bodde flera år som barn. Otroligt vackert och fridfullt.
3. I hemmet?
Sängen.
4. I världen?
Jag är säker på att jag inte har varit vid mitt favoritställe i världen än.
5. I fantasin?
I en lycklig och välmående framtid.


Vecka 11
Vanor och ovanor:
1. Innan jag går hemifrån kollar jag att ...
Plånbok, nycklar, mobil cig, åkakort. En snabb och enkel remsa som gör att man inte glömmer något.
2. Det spelar ingen roll hur jag än försöker, jag kan ändå inte ...
Lära mig pengars värde.
3. Jag äter för mycket ...
Popcorn.
4. Jag brukar alltid ...
Kolla alla uppdateringar i min bokmärkesmapp innan jag gör något annat på nätet.
5. Jag har svårt att ...
Förmå mig att göra saker som jag måste.


Vecka 10
Dagligen:
1. Hur många timmar sover du per natt och är det tillräckligt för dig?
Olika, men oftast minst 8. Jag har sällan problem att sova, tvärtom.
2. Har du lätt att bli arg eller upprörd?
Mycket.
3. Dricker du mycket kaffe, kanske för mycket?
Sedan magkatarren för någon månad sedan dricker jag mycket mindre kaffe. Max en kopp per dag, om jag inte är bortbjuden eller går och fikar.
4. Har du mobiltelefon och isåfall, använder du den mycket?
O ja. Jag är svårt beroende av mobilen, men vill inte påstå att jag använder den hela tiden. Sååå populär är jag inte.
5. Hur många timmar tillbringar du vid datorn varje dag?
Hehe... ärligt? Väldigt många.


Vecka 9
Våren:
1. När börjar du verkligen längta efter våren och leta efter dom första vårtecknen?
Första januari.
2. Vad är det bästa med våren?
Att det inte är så kallt att man inte vill gå utanför dörren och att det blir så härligt grönt överallt. Alla blir dessutom så glada och trevliga av vår.
3. När anser du att man kan säga att den är här?
När himlen är blå och man kan gå i vårjacka utan att frysa.
4. En del storstädar, en del köper fröer, en del klipper ned buskar, vad gör du som du tycker är ett riktigt "vårgöra"?
Gå ut mer och träffa folk? Jag går i ide under vintern.
5. Av vårens första underbara blommor och växter som kommer upp i början vilken är din favorit?
Tussilago och Scilla.


Vecka 8.
Ödsliga frågor:
1. Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
Cigaretter och tändare.
2. Vem skulle du vilja ha med dig till ön?
Oj. En händig vän, typ Jonna.
3. Vad skulle du sakna mest?
Mobiltelefonen.
4. Vem skulle du sakna mest?
Daniel och mamma.
5. Tror du att du kan göra upp eld utan tändare/tändstickor?
Absolut inte.


Vecka 7.
Kärlek:
1. Hur gammal var du när du blev kär för första gången?
Min första riktiga kärlek var nog när jag var tio.
2. Vem var föremålet för din första kärlek?
Johan Thorstensson.
3. Hur gammal var du när du fick din första kyss?
Elva.
4. Har du haft en hemlig kärlek någon gång?
Absolut. Flera.
5. Brukar du ge presenter när du är kär?
Ibland, om jag har pengar.


Vecka 6
Handväska?
1. Vad för slags väska eller annat använder du som handväska?
Jag växlar mellan två stycken. En portföljliknande vit 60-talspryl i lack, och en vanlig axelremsväska med en massa pins.
2. Vad har du i din handväska (eller liknande)?
Plånbok, nycklar, mobil, cig, åkakort, penna, block, läppsyl, kvitton...
3. Hur ska en riktigt bra handväska (eller liknande) vara?
Lätt att bära. Bekväm men snygg.
4. Vilken handväska (eller liknande) är den bästa du någonsin haft?
Åh, det var en underbar svart "doktorsväska" som jag hittade i en second-handbutik. Tyvärr gick den sönder i handtaget och gick inte att laga. Det gjorde ont att kasta den. Riktigt ont.
5. Hur gör du med handväska när du går på fest eller går ut?
Helt beroende av vad jag har på mig. Gärna något som matchar, men inte är för stor.


Vecka 5
Flyttplaner:
1. När flyttade du senast?
Augusti/September 2005
2. Hur många gånger har du flyttat?
Oj. 22 gånger fick jag det till.
3. Vad tycker du är det värsta med att flytta?
Flyttstädningen, utan tvekan.
4. Det bästa?
Att packa upp och börja om.
5. Vill du flytta nu och i så fall, vart?
Faktiskt så flyttar vi i månadsskiftet, fick precis klartecken. Till Midsommarkransen.


Vecka 4
Bättre vara rik och frisk än fattig och sjuk?
1. Skulle du gå till den nya lågpristandvården (finns f.n. endast i Stockholm, City Dental) om den fanns i din närhet?
Jag skulle gärna om det inte var åratal av väntan för att få tid.
2. Borde tandvården ingå i den allmänna sjukförsäkringen?
Absolut.
3. Vore det bättre om barnbidraget behovsprövades precis som bostadsbidraget?
Definitivt. Har man en massa pengar ser jag inte orsaken till att man även ska ha bidrag. Då går det direkt till barnen och skapar orättvisa och avund hos klasskamrater som inte har det lika bra.
4. Tycker du att klassklyftorna ökat i samhället?
Det har väl alltid varit illa, men till viss del ja.
5. Vad skulle du tycka om trängselskatt/biltullar infördes i din stad/ort?
Det har införts och jag tycker att det är lysande!


Vecka 3
Sport:
1. Vilken sport tycker du mest om att se på (antingen på plats eller på TV)?
Egentligen ingen, men jag tittar en del när det är OS och VM.
2. Vilken sport tycker du är roligast att själv utföra?
Promenader? Sällskapsspel.
3. Vilken/a idrottare är/var bästa ambassadör/er för Sverige?
Henke Larsson?
4. Varför?
För att han är ganska söt.
5. Vilken sport finner du mest tråkig?
Golf och ridsporter.

Linda Skugge biter handen som fött henne

Här sitter jag i godan ro och går igenom våra dags- och kvällstidningars senaste artiklar på nätet. På Expressens sida ser jag rubriken "Fittstimmet har lagt sig". I artikeln berättar flera av bokens skribenter om hur de idag ser på sina texter och vad det har betytt för dem och deras feministiska övertygelse. Jag noterar Linda Skugges namn och tänker, som så mången annan gång, vad har hon nu sagt?.
Jo... "Nu slutar jag kalla mig feminist!", lyder hennes nya agenda.

Jag är inte helt säker på om Linda själv vet vad termen feminism betyder, eller om hon över huvudtaget bryr sig om det. Feminismen som rörelse är mångfasetterad och finns i flera olika inriktningar. Att kalla sig feminist anser jag är att säga sig tillhöra minst en av dessa inriktningar, och det borde, i dagens moderna samhälle, nästan alla människor göra (om de inte hellre anser sig vara ekvivalister).

Men men... Linda Skugge älskar att provocera, så att hon vill göra slut med sin gamla roll som förebild för unga feminister eller avsäga sig den stämpel hon fått genom att medverka i Fittstim gör mig inte helt chockad. Tänk bara hur hon den senaste tiden gått från det jag nyss skrev till en gnällig tvåbarnsragata med kristdemokratiska värderingar som inget hellre vill än att reta upp människor i sin omgivning. Som sagt, det är inte särskilt chockerande.

Det som upprör mig oerhört är hur hon i sin artikel/uttalande/blogginlägg inte bara vill ta tillbaka det hon tidigare stått för och den stämpel hon fått i och med det, utan hur hon dessutom har mage att hoppa på de människor som sett upp till henne. I sin artikel beskriver hon hur ocoolt hon tycker att det är att unga tjejer "spökar ut sig" med kläder och smink och hur de aldrig kommer att bli tagna på allvar då, och jämställer därmed inte bara alla subkulturella inriktningar med feminister utan attackerar människors (och främst då unga sådana) rätt till originalitet och identitetssökande. Man måste ju inte vara feminist för att man har mycket svart smink eller svarta och röda kläder. Och även om man nu är det, vad har Skugge för rätt att hoppa på dem? Att fördöma människor och ge dem en stämpel pga hur de klär sig är väl egentligen samma sak som att bli stämplad som "besvärlig feminist" efter att ha deltagit i en bok där kvinnor diskuterar sin feministiska agenda? Och vad spelar det egentligen för roll vad andra människor tycker, Linda? Jag trodde du förstod bättre än så.

Att stå på egna ben innebär inte att man måste säga emot och avsäga sig allt som redan sagts eller gjorts. Det är inte att "ta för sig".
Det känns som om hon Linda Skugge försöker bita av handen som fött henne.

Maslows behovstrappa

De senaste månaderna (eller ska jag säga åren) har jag lidit av kronisk leda och värk i fattigmuskeln. Det känns som att hur jag än vrider och vänder på mina kronor så räcker de aldrig längre än de första två veckorna i månaden, som längst, oberoende av hur mycket pengar som kommer in på kontot i slutet av månaden. Det är oerhört tröttsamt att leva i ständig fattigdom, där hela ens liv är beroende av vad man kan låta bli varje månad, istället för vad man kan unna sig.

För närvarande består min månadsinkomst enbart av studiemedlet på knappt 7000 kr. Det kan tyckas vara ganska mycket pengar för vissa, men det är stockholmska lägenhetshyror, månadskort för SL, elräkningar, telefonräkningar, gasräkningar och annat som ska betalas kontinuerligt. Sedan är det ju det där med att äta.
Jag har tidigare arbetat parallellt med studierna, men har vid samtliga tillfällen varit tvungen att dra ner på pluggandet då arbetet tagit för mycket plats. Det finns ytterst få jobb, trots allt prat om deltider, som faktiskt går att kombinera med heltidsstudier. Ofta blir det dragkamper om att få tiden att räcka, och där man i slutändan känner att man blir tvungen att offra en hel del studietid för att inte förlora sitt arbete - och därmed sin inkomstkälla.
Med sådana omständigheter kommer jag ju aldrig att bli klar. Därför har jag nu valt att inte jobba alls vid sidan av, för att helhjärtat kunna ägna mig åt att förkovra mig på kulturens bana.

Nog om det. Problematiken ligger i känslan av att aldrig få det att räcka till. Att aldrig känna att man kan luta sig tillbaka och fundera över andra saker än pengar och hur det ska bli den kommande tiden. Att inte ha råd att delta i sociala sammankomster, stärkande kulturevenemang, resor etc., och därav blir ju även ens studier och privata liv drabbat. Och att därav inte ens kunna förmå sig att göra det som i sin tur kan leda till att ovanstående ting skulle kunna ske, dvs studier alt. arbete.

Abraham Maslow talade om en behovshierarki, där man för att kunna nå självförverkligande och välmående måste starta på grunden och täcka de mest basala behoven. Behoven är hierarkist stigande, och vart och ett av de olika delarna måste följas i rätt turordning för att kunna tillfredsställa människan. Visst låter det löjligt enkelt, för att inte säga banalt, men många av hans samtida vetenskapsmän inom psykologin angsåg att hans teorier inte var annat än just det, då det inte gick att bevisa rent empiriskt. Dock är hans teorier fortfarande viktiga när man talar om motivation och vad som styr människor.
Alla behov hör till viss del ihop, eller är i alla fall drivande i förhållande till varandra, men täcker samtidigt in fem olika grupper.
1. Kroppsliga behov
2. Trygghet
3. Gemenskap och tillgivenhet
4. Uppskattning
5. Självförverkligande

Det är alltså inte särskilt märkligt att jag inte kan förmå mig att vare sig studera, arbeta eller fungera på ett normalt sätt eftersom jag inte ens kan tillgodose mig de mest grundläggande behov en människa har. I mitt fall faller behovsstrukturen redan vid andra punkten. Då man aldrig vet hur det kommer att se ut ekonomiskt (förmodligen även till stor del pga att jag lider av dåligt ekonomiskt sinne och har svårt att förhålla mig till pengar och planering av detsamma), kommer jag inte vidare till punkt 3-5. Jag är ganska säker på att det ser ut så för många andra i min situation, eller liknande också.

I mitt fall är det inte så illa egentligen. Jag har föräldrar och vänner, och blir det riktig kris kan jag alltid vända mig till dem (även om det också sänker självkänslan genom att tvingas erkänna att man inte är självförsörjande).
Men det finns många människor i vårt samhälle som inte har den lyxiga förmånen. Alla utstötta och svaga människor, som enligt vissa enbart anses vara en börda på samhällets axlar genom att ständigt tvingas ansöka om allehanda bidrag och allmosor. De är också en del i vårt välfärds-Sverige, och inte en så liten del heller.

Så. Hur ska vi råda bot på den allmänna åsikten kring dessa människor och behovskriterierna som flödar kring dem? Är det inte meningen att alla människor ska känna sig trygga, speciellt i en välfärdsstat som Sverige? Jag förstår att många människor som lever i ekonomiskt oberoende (se politiker och människor som leder vårt land), och har gjort så större delen av sina liv, har svårt att förhålla sig till sådana här diskussioner och att det är därför fattigdom och klasskillnader skapas. Det handlar om oförståelse och brist på medkänsla. Det räcker inte bara att sätta mat på bordet hos en fattig familj, man måste se till en människas specifika behov.

Morrissey på Hovet

Strax efter 21 igår kväll vandrade S P Morrissey in på Hovets scen, klädd i kostym och rosa skjorta. Han bugade inför sin publik, i alla riktningar, innan han satte igång att spela en kavalkad av nya och gamla låtar för en lugn och tämligen städad publik. Morrissey är har en ovanligt rutinerad publiknärvaro, och scenvana. Han svarar på tilltal, studerar alla presenter som kastas upp på scenen och sjunger för publiken. Han riktar hela sitt sinne och sin röst mot enstaka personer under specifika textrader, och iscensätter låtens betydelse med handrörelser och mimik. Det är verkligen makalöst att se honom live. Framförandet är lätt värt fem av fem i betyg. Jag har dock aldrig mött en publik som Morrisseys. Inga fyllon, inga knuffare, inga skrikare (och de som skrek fick respons från Mannen), inga "stagedive-are". - lugn, harmoni och samspel. Var det kanske lite väl lugnt? Visst är det att föredra att inte:

• bli knuffad,
• ha någon som kräks på en,
• hålla på att hamna mitt i ett slagsmål över huruvida platsen man står på är "paxad",
• bli berusad av medlyssnarnas alkoholångor,
• få en känga i huvudet,
• bli döv tack vare omgivningens gallskrik efter artistens uppmärksamhet,
• bli mosad nära golvet av en hög 1,90-snubbar som totalt täcker ens synspektra, etc.

...men vart tog engagemanget vägen? Det kändes som om folket framför scenen inte riktigt orkade hoppa, dansa och tjoa. Herr Morrissey frågade t.om. "Are you bored?" till en publik som inte var tillräckligt engagerad eller pigg för att följa hans instruktioner och sjunga med i de mest kända låtarna (som "Girlfriend In A Coma", "How Soon Is Now?" och senaste dängan "You Have Killed Me"). Och ja, det har nog mycket att göra med val av veckodag. Det är svårt att få en fräsch och pigg publik på en söndag. Kanske var det därför han avslutade kalaset med: Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me... (a penny for your dreams, Morrissey)

Schyman orerar

I dessa tider av valkampanjer, smutskastning och allehanda metoder för att vinna över väljare till "den rätta" sidan, så börjar även våra politiska partiers valmanifest att segla in. Idag står det i DN om Feministisk initiativs manifest, signerat Gudrun Schyman. Fi lyfter fram frågor som, av oklara skäl, inte alls är självklara i det samhälle vi lever i idag:

• Kvinnolöner
• Mäns våld mot kvinnor
• Delad föräldraförsäkring
• En diskrimineringsfri värld, och
• Samhällsbyggande med kvinnoperspektiv

Jag ser det som oerhört märkvärdigt att dessa fem inte redan har integrerats i dagens Sverige. När jag läser förslagen känns de så självklara att man frågar sig själv varför de överhuvudtaget skulle behöva tas upp:

• Varför är inte kvinnors löner jämställda med de pengar män kammar in varje månad?
• Varför har det inte tagits större åtgärder mot mäns våld mot kvinnor?
• Varför är det naturligt att kvinnan ska ta det största ansvaret som föräldet?
• Varför fortsätter folk att diskrimineras, förföljas och segregeras?
• Varför behövs överhuvudtaget ett parti som Feministiskt Initiativ?

På sätt och vis känner jag mig chockad över att dessa frågor ska behövas. Vi lever på 2000-talet och borde veta bättre. Men jag är tacksam att Fi finns. Och jag hoppas att de tar sig in i riksdagen, om än med små marginaler.

Carola- en dålig förebild?

Det har de senaste dagarna skrivits mycket om Carolas akutbantning och totala "makeover", i samband med Melodifestivalsfinalen. Jag vet inte. Kanske folk inte tycker att det är så märkvärdigt att en kvinna som närmar sig de 40 väljer att renovera sin kropp och sitt utseende. Och inte så lite heller; botox, nya tänder, trimmad in i märgen. Hon kunde knappt göra annat än le in i TV-kameran, stel som en pinne.

Jag kan förstå att det anses vara hennes ensak vad hon vill lägga sina pengar på, och jag är benägen att till viss del hålla med. Visst har hon, liksom alla andra människor, rätt att vilja se snygg ut och presentabel inför en sådan viktig tävling som Melodifestivalen faktiskt är inom hennes arbetsområde. Och visst kan ingen annan bestämma vad hon ska göra med sina pengar, som hon faktiskt kanske förtjänar såsom den stora artist och "folkets älskling" hon faktiskt är. Men...

Hon har också ett stort ansvar att se till.
Framförallt är hon en idol för många unga, och med det menar jag inte tjejer och killar i min ålder, utan unga människori grundskoleåldern. Att göra uttalanden som "tänk vad några kilos skillnad kan spela roll" kan vara livsavgörande i sådan här sammanhang. Unga människor (och då tänker jag främst på flickor) är oerhört påverkningsbara i den här åldern och när en artist, som annars framställs som folklig, helylle och "vanlig" helt plötsligt kör det gamla Hollywood-tricket känns det oerhört vanskligt.
Istället för att enbart låta hennes "team" hindra henne från att uttala sig negativt om homosexuella och sin tro - kan ingen få henne att vara komplett tyst? Det ser ändå ut som om det smärtar henne att tala överhuvudtaget.

Naturligtvis handlar detta inte främst om Carolas uttalanden, utan är ännu en gång ett tecken på hur fullkomligt oresonabla och osympatiska kvällstidningarna är. Jag är absolut inte för censur, men jag anser att det är fullkomligt onödigt att späda på myten om "det perfekta utseendet". Att överhuvudtaget göra en kändis kropp (eller vem som helsts kropp) till hett nyhetsstoff är både osmakligt, ointressant och uselt.
Europas "sista" diktatur går till val,
situationen i de krigsdrabbade länderna i mellanöstern
- ja t o m att Edsbyn blev svenska mästare i bandy är mer intressant, och vad som borde kallas nyheter.

Mobiltelefoner vs. Trafiken

Gnäll, gnäll, gnäll. När ska folk sluta gnälla?
Gamla tanter och gubbar, sura 40-talister, stressade 50-talister, småbarnsföräldrar... Jag blir så trött!

Vad är egentligen snacket om att skaffa mobiltelefonfria zoner i kollektivtrafiken?
Det går reklam på TV om SJ's speciella vagnar med mobilförbud, det talas om att införa mobilfria zoner på tunnelbanan etc. Och vilka är det som vill införa det här? Ja, inte är det jag och alla de jag känner. Naturligtvis är det de som inte använder sig av mobiltelefoner, eller som har mobiltelefon men inte vet hur den ska användas och därför låter den ligga avslagen i väskan. Vad kommer härnäst? Ska vi förbjuda folk att samtala med varandra också?

Men när vi ändå håller på att gnälla om saker som irriterar oss då vi reser kollektivt vill jag ta upp det som stör mig, och som jag i så fall skulle vilja förbjuda:

• BARN.
  Och deras föräldrar, skötare, mor-och farföräldrar, ledsagare etc.
  Det stör mig oerhört mycket att barn har rätt att springa omkring och kasta saker, oprovocerat komma fram och prata med mig när jag sitter i mina egna tankar på väg mot mitt resmål, kladda ner säten med mat, snor, dregel, avföring etc. Förbjud barn i kollektivtrafiken!
• MAT.
  Folk borde inte få äta kollektivt. All sorts mat som låter när man äter den borde förbjudas på bussar, tåg, flyg etc. Med mat som låter menar jag ex. BANANER, korv, saker med sås, smörgåsar, choklad etc. Det låter väldigt osmakligt och stör mig när jag försöker sitta och fundera på livet och dess betänkligheter på väg mot mitt resmål.
• TIDNINGSLÄSNING.
  Folk som sitter och läser sina morgontidningar på tunnelbanan och tar upp bra mycket mer plats än de borde genom att inte vika ihop sidorna de inte läser för tillfället. Dessutom tvingas jag att börja läsa bakom folks ryggar, och sådant är nästintill oförlåtligt. Usch!
• FYLLON.
  Med det här menar jag inte främst missbrukare, utan de människor som suttit och tagit sig några öl på kvarterskrogen och bestämt sig för att antingen åka vidare till något hippare ställe, gå på konsert eller liknande. Speciellt besvärliga är fyllon i grupp. De skrålar, pratar med stackars nyktra människor som bara vill komma till sitt resmål, skrattar hög och ljudligt, kräks etc. Nej, vet ni vad!
• SPORTFÅNAR.
  Alla människor som är på väg till en fotbollsmatch, hockeymatch, curlingmatch eller whatever. De är eggade, de är på, de är aggressiva, de är ofta fulla (och hotfulla) och framförallt "a menace to society". Jag gillar inte sport särskilt mycket och vill blir besparad från den sortens människor som gör det - speciellt på offentliga platser som i kollektivtrafiken.
• TONÅRINGAR.
  Åh, de kan vara så elaka. Speciellt när de kommer i grupp.
  De är elaka mot varandra, mot människor som står ut från mängden, mot människor som har fel kläder eller fel stil, mot sina föräldrar. De är själviska, skriker, skrattar högt och viskar obehagligt.

Ja, min lista skulle kunna pågå i evigheter. Kanske jag borde skicka den till SJ, SL och Connex? Jag anser att mitt gnäll är precis lika viktigt och väsentligt som allt vad människorna i detta inläggs översta rad säger. D v s absolut irrelevant och irriterande. Sluta gnäll om oväsentligheter, eller skriv ett brev till någon som inte bryr sig!